Jaa ni, vad hände?

Faktiskt hände inget särskilt fast det kan verka så. Plötsligt försvann Farao från sin plats i rymden. Utan förvarning och utan tack och farväl.

Det var alltså inte alls meningen att försvinna. Det bara hände en massa saker väldigt fort i ett liv som redan hade lite för dåligt utrymme för Farao och Faraos dator. Och när det nu ändå hade hänt gav Farao upp lite och tänkte att det lika gärna fick bli en paus. Det hade ändå krävts en massa tid och kraft som inte fanns för att återuppliva vraket.

Det som hände var ganska odramatiskt och inte direkt värt att ödsla någons tid på, men i kort sammanfattning hade det med jobb och flytt och vardagsbestyr att göra. Det dök upp ett jobb. Och nu har alltså Farao flyttat igen. Kanske hem kan man säga. Till Stockholm i alla fall. Och åtminstone ett tag, kanske ett längre tag, ingen vet.

Ingen vet heller om Faraos liv kommer att synas så mycket här. Inte för att jag egentligen tröttnat alls. Jag gillar det här fortfarande. Men bara för att tiden och livet är begränsade och att de just nu verkar extra begränsade. Jag lovar inget och bestämmer inget. Kanske ses vi imorgon igen. Kanske nästa gång flyttlasset går.

Vi är så lyckliga!

Jorå, nu är det bevisat. Åtminstone trea i världen bland dem som bor i stora städer. Nu ska jag ut och lyckla mig på stan. Lyckla och reklamera den där väskan till barnvagnen (darn, vardagen finns mitt ibland oss ändå). Kanske lyckla oss ner mot stranden så småningom. Kanske nästan två månader kvar av möjliga sköna stranddagar. Klart man blir lycklig.

Hoppla

Ojoj, en månad som känns som ett halvår, men som ändå gick så fort att det inte blev ens en ursäkt och ett hej, nu blir det tyst ett tag för nu drar jag på semester i Sverige... Men så var det alltså. Återkommer när väskorna är uppackade.

Och stora havet

Förutom hemmaplayorna har vi hunnit med en tur till Galicien också. Äntligen en tur utanför Katalonien. Att det ska vara så svårt att komma iväg. Atlanten, Atlanten, Atlanten... jag säger bara det, Atlanten. Det är ett hav som är ett hav. På riktigt. Stort, pampigt, vackert, skönt. Blev sugen på att bli en sån där världsomseglare. I en liten båt, som en vante på vågorna. Tänkte också att det är synd att vi inte har någon bra anledning att bo på västkusten (förutom att det vore tufft, ett tag i alla fall), eller åtminstone några vänner att hälsa på där borta ibland.

Efterrätt

Vi har tillbringat helgerna på playan senaste veckorna. Vansinnigt skönt både i havet och i solen/skuggan (lagom mix). Igår var det visst 27 grader i vattnet i Sitges, jag ville aldrig gå upp. Sonen åt bara lite lite sand och skötte sig på det stora hela exemplariskt för att vara 10 månader mitt i en värld av sand, snäckor, fimpar och annat smarrigt.

Som prickarna över i:na har vi dessutom ofta toppsällskap. Ofta H, J och lilla A - gänget som gärna preppar med en tur till Ikea för att kunna bjuda på efterrätt efter paellan. Vi yrmössor som knappt får med oss solkrämen och barnmaten tackar, bockar och mumsar.

Minimorsasemester

Idag har vi nästan inget vatten i kranarna. Antagligen på grund av bygget nedan. Lite dripp-dropp bara. Och absolut inte tillräckligt varken för att diska, tvätta, städa eller vattna. Synd.

Positive thinking

Ok, vi har länge undrat vad kommunen (som äger den) planerar att göra med vår innergård som varit en övergiven parkering ett längre tag. Vi har hoppats på att den ska bli park, eller något annat lugnt som inte innebär en massa byggnadsarbete. Tji fick vi. Nu ser det ut så här. När det började brötas förra veckan frågade vi portvakten om han visste något. "Det ska bli en pool" fick vi veta. Hm, det lät ju bra, men det såg ju inte riktigt ut som en sån, så jag frågade en byggarbetare. Och någon hade visst önskedrömt. Det ska bli ett förråd för byggmaterial, sa han. Jahaja... stort eller litet, mycket eller lite bröt? Ett par frågerundor senare vet vi nu att det ska bli ett förråd för byggandet av snabbjärnvägen som ska sprängas in precis under vägen ovanför vårt kvarter. Ett megabygge som kommer pågå i hundra år om vi känner Spanien rätt. Mycket bröt alltså.

Ni undrar vad de gör på den översta bilden? Jodå, ni ser rätt, de har barbeque. Och tvätten som torkar på vår balkong luktar numera kollohajk. Det är väl för härligt. Undrar om de alltid kommer grilla lunchen över öppen eld.

Känner du uigurerna?

När jag gick en kurs om mänskliga rättigheter och flyktingfrågor på universitetet i Kairo hade jag en kursare som var uigur. Det var första gången jag hörde talas om hans folk, en muslimsk förtryckt minoritet i Kina. Rätt pinigt med tanke på att jag trots allt är en någorlunda allmänbildad och politiskt intresserad person med samhällsvetenskaplig utbildning. Han själv var på flykt efter att ha fått order av regeringen att bli diplomat/spion i ett europeiskt land. Allt var fixat, inklusive hus och fru, bara att ge sig av basta. Han valde att dra någon annanstans och väntade nu på hjälp att ta sig vidare och kunna jobba med andra exiluigurer, troligtvis i USA.

Jag gissar att jag är långt ifrån ensam om min ignorans, så det låter som att det är på tiden att det demonstreras lite och att uigurerna får lite uppmärksamhet i världen.

Svensk midsommar

...kan vara vacker på så många olika sätt.

Midnattsolsbröllop i Tornedalen

...kan se ut både så här...

...och så här.

De flesta gästerna flög till Kiruna, där vi blev upphämtade med buss och guidades via Jukkasjärvi nedsmälta ishotell, kyrka och bygdegård, Svappavaaras oändamålsenliga Ralph Erskine-hus, några ensamma renar och mycket mer under de 15 milen till Lovikka vid Torneälvens strand. Alla inkvarterades i brudgummens släkts sommarstugor och sedan var det igång. Fika (hemfixat), tipspromenad i storskogen, Lovikkavantestickningsdemonstration, middagar, frukostar och luncher (allt hemfixat), massor av umgänge med massor av sköna människor, miljarder myggor, midnattsvigsel, bastu och älvbad, kärleksbetygelser, sånger och dans natten lång. Det går inte att sluta tänka på vilka människor de måste vara som gjorde det möjligt, och som gjorde det så kärleksfullt och trevligt. Vi bara tackar och bugar.

Trots nedanstående

...så: när han inte är trött, hungrig eller sjuk är han nog den gladaste och skönaste ungen i hela världen tror jag. Man kunde ha det sämre alltså. Kan man plötsligt fatta efter ett par bra nätter och en helg på playan.

Om någon funderar på att prova

...kan jag berätta att det är dumt att på en vecka klämma in två sena bröllopsfestnätter, en apatidig Ryaniarflightmorgon och tre (hittills) förkyld-bebis-gråter-hela-natten-och-vaknar-varje-timme-nätter. Efter nio månader av bebisvakna nätter och innan dess nio månader av gravidskitnätter. Gör inte det, ok.